Skräckblandad förtjusning

Jag är överförtjust i min nya blogg. Superstolt över den gula inramningen som matchar titeln så fint. Jag känner mig nöjd och glad när jag beskådar det hela och tankar på en korkek börjar växa inom mig. Det känns färdigt på nåt sätt och nu kan jag lägga mig och vila och bara njuta. Att skutta runt som dom andra kalvarna är verkligen inget som ligger för mig per automatik.

Jag är en sån som lätt skulle kunna flytta in på en spaavdelning och förverkliga mig själv där.  Om någon hade tagit en screenshot på min ”färdiga Blogg” med ett inlägg, 2 kommentarer och gul inramning och rama in det skulle jag betrakta det som ett konstverk. Jag skulle läsa den söta citrontexten och tänka, -oj, vilken söt historia. Sedan skulle jag sjunka ner i ett varmt bad på spaavdelningen, ta en klunk rödvin och vara nöjd med att min lilla tavla hängde på väggen och känna mig självförverkligad.

Just nu ligger jag inte i ett varmt bad med ett vinglas i handen utan är inne på panelen i WordPress där jag ska skriva inlägg, skapa och designa min blogg. Om det inte var jag som skrev det här inlägget utan bara läste det skulle jag undra, vad menar hon med panelen? Vad är det för nåt? Nån skulle få förklara det för mig och jag skulle tappa intresse ganska fort och vilja prata om något annat. Jag vet inte om ni har skapat en blogg på WordPress någon gång, eller hur ni känt er då men kan du tänka dig in i situationen av att stå i ett horisontellt, kallt piskregn? Ungefär som det känns, så känner jag mig när jag är inne på panelen i WordPress.

Det finns en man som påstår att han vet hur han ska få vanligt folk att förstå WordPress. Eller som han själv uttrycker det……”WordPress för vanligt fölk, helt enkelt”. Jag har satt min tilltro till honom. Jag vet att han är pedagogisk för jag har pratat med honom. Jag behöver en pedagog, så nån form av hopp känner jag här. Jag har bara vågat titta lite på framsidan av hans sida.

Det ska bli spännande att se om jag är som vanligt folk. Om jag ska bli lite allvarlig så är det så, att det är det enda jag velat bli. Jag har velat bli som alla andra. En sådan som orkar gå till jobbet, ta hand om sina barn och njuta mer än att lida av livet.  Kanske har jag fördomar men det är min bild av vanligt folk iallafall. De senaste 7 åren har jag fått uppleva detta fantastiska men ibland känns det fortfarande skört. Och precis som innan de 7 bra åren så bjuder livet fortfarande på otrevligheter. Ibland klumpar otrevligheterna ihop sig och så kommer den där meningen. Nä, nu orkar jag inte mer, VARFÖR?? Jag släpper den tanken så fort jag kommer på att man kan för jag har lärt mig att jag inte kommer få några svar som gör mig klokare. När jag släppt tanken så kommer det alltid en ny. En ny tanke som får mig orka denna dagen med.

Helt enkelt kommer det inte bli. Jag har min prioriteringslista. Jobbet och barnen först, sedan som god trea, att njuta lite av livet. Jag har inte haft nån klar bild av vad jag vill med bloggen, bara att jag vill. Men om jag letar lite i mina tankar som rört sig i huvudet så handlar det om att jag vill förstå bättre vad som hänt och dela med mig till andra så att mina resa kanske kan vara nån annan till hjälp. En möjlighet att få lära känna mig själv lite mer, jag har upptäckt att man kan göra det när man skriver. Hur kunde bli som det blev? Vad var det där hemska som hände? Och hur kom jag ur det? Några svar har jag redan fått men jag är nyfiken på mer.

 

 

 

Författare: Ylvakristina

nlevl

2 reaktioner till “Skräckblandad förtjusning”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *