Psykosen

Psykosen. På mitt nästa uppdrag ska jag fokusera på min psykos. Jag trodde aldrig att det skulle hända mig att jag skulle få uppdrag där jag skulle fokusera på en psykos. Inte heller i min vildaste fantasi trodde jag att jag skulle få en psykos. Jag trodde jag var Jesus och sedan visste jag inte vad som var verkligt eller overkligt. En rad händelser ledde fram till den soliga dag där jag en promenad med min hund och fylldes av en energi som bara kunde förklaras med att det förmodligen var jag som var Jesus. Det kändes så då. På den här promenaden fanns det inga bekymmer. Allt var frid. Hade jag mött  någon hade jag förmodligen börjat predika för den personen. Jag mötte ingen. Istället gick jag hem och skrev brev till politiker. Fick en del fina svar.

Jag kommer ihåg bilfärden från vårdcentralen till psykakuten. Detta var någon vecka efter promenaden. Jag hade inte ens nämnt min Jesusupplevelse utan mest pratade om färgkoder i samtalsrummet jag fått komma in i efter att jag fångat tag på en sköterska ute på parkeringen. Hon förstod snabbt att jag behövde träffa en läkare omgående.

Jag hade gått dit för att om möjligt bli sjukskriven ett tag. Jag hade fått en tanke om att jag inte var redo att börja jobba efter min sommarsemester. Om jag fick vara sjukskriven 1 vecka eller 2 så skulle jag nog lösa allt kaos som härjade i mig.

Igen, inte i min vildaste fantasi trodde jag att jag skulle hamna på psykakuten. Än mindre tvångsintagen. En chock till att genomleva.

Jag kommer ihåg bilresan in och lite i väntrummet. Eller om det var nån av de andra gångerna. Vet inte. Sedan kommer jag ihåg en matbricka efter det minns jag inget från den första inläggningen. Jag är så tacksam att jag blev tvångsinskriven. Jag är så tacksam att jag virrade på vårdcentralens parkering och inte någon annanstans. Vad hade hänt då?

Det finns tillräckligt med hemska minnen från denna tid. Minnen från människors blickar som ser på dig som att du är helt galen. Själv förstår du att något är fel men inte vad.

Jag läser igenom det jag precis skrivit och ordet som snurrar i mig om och om igen är tacksam. Jag är så tacksam att jag får må bra idag och lever ett vanligt liv toppat med sinnesro.

Varje gång min psykos kommer på tal så vet jag att jag måste titta i mina journaler för att få det bekräftat. Har det verkligen hänt? Jag tycker inte om att läsa dem men ibland innan ett uppdrag brukar jag göra det. Det är inte kul att läsa journalanteckningar om mig själv när jag var så skör. Skör var precis vad jag var. Inget skydd fanns kvar och jag blev helt beroende av andra människor för att klara min vardag.

Kanske kommer jag skriva mer om psykoser, jag vet inte.  Allt känns så konstigt men samtidigt som jag är tacksam för min tvångsinskrivning så önskar jag att vården sett annorlunda ut. Jag kände mig inte trygg utan var livrädd därinne på vårdavdelningen. Min paranoia var svår. Kanske var jag mer paranoid en psykotisk för det mesta. Tror det faktiskt, men jag är ingen expert på sådant. Jag är bara expert på min egen upplevelse och den delar jag gärna med mig av.

Min paranoia bestod av bibliska profetior, konspirationsteorier, sömnlöshet, new age teorier, rädslor och en ihoprasad verklighet.

Allt löste sig till slut.

 

Författare: Ylvakristina

nlevl

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *