En bättre spiral

En upplevelse jag hade i min psykos har jag funderat mycket på. Jag fick en insikt som var något av det mest sanna och otäcka jag upplevt. Jag blev helt medveten om att ingenting hade någon betydelse. Absolut ingenting. Det var sorgligt och jag hade svårt att förhålla mig till allt i mitt liv efter detta. Upplevelser, saker och relationer. Jag hade alltid haft svårt att hantera dessa saker men nu blev det värre. Vad var på riktigt och vad skulle hända om alla människor skulle få samma insikt? Var andra människor ens på riktigt eller var de bara spöken i den konstiga film jag levde i just nu?

Idag känns fler och fler saker meningsfulla. Nästan allt faktiskt, så det jag upplevde då kan inte ha varit hela sanningen även om det var en starkare och mer övertygande upplevelse än den jag lever i nu.

Jag funderar på vad som hände. Kanske trillade jag igenom nån dimension eller så var den meningslösa sanningen så hemsk att min hjärna började skapa ett meningsfullt liv och nu tror jag på den.

I början, efter jag bestämt mig för att leva vidare, så var det svårt att motivera mig till handling av alla slag. Jag följde de tankar som kändes mest påträngande och det var tanken att börja jobba igen och att bli en fungerande Mamma. Det tog ett tag innan dessa saker kändes meningsfulla, min upplevelse hade varit så stark, så det var ett slit i början. Jag lyckades övertyga min arbetsgivare och försäkringskassan om att jag var redo att jobba fast det inte var så. Det var som en tvångstanke och jag trängde bort de tankar som förvånat frågade mig hur detta skulle gå till. I mina journaler ser jag att jag inte var den enda som undrade över detta.

Min tanke var att det fanns inga andra alternativ. Jag ville inte vara beroende av försäkringskassan för jag litade varken på människor eller myndigheter. Inte då i alla fall. Jag tänkte också att bara jag kommer igång så ska det nog rulla på av sig själv. Det gjorde det även om det tog tid och var riktigt obehagligt i början. Jag hade ett mantra i början och det var ”fake it til you make it”. Jag använde det till allt. Att hitta en mening med livet också. Jag var tvungen att försöka lura min hjärna som var helt övertygad om andra saker än vad jag ville och kände mig tvingad att klara av.

Det var som att jag drog igång en spiral som fortfarande är i rörelse för min upplevelse av livet nu är att det bara blir bättre och bättre. Det enda som kan få det att haka upp sig är när jag blir rädd att allt plötsligt ska vända och bli katastrof igen. Ibland har det blivit en del rejäla hack i spiralen men den har inte vänt helt utan hittar alltid tillbaka i rätt riktning.

Jag gillar den här spiralen och min önskan är att den ska fortsätta och fortsätta.

Författare: Ylvakristina

nlevl

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *